En klassiker att återkomma till

I slutet av rue Guénégaud, när man kommer från kajerna, träffar man på passage du Pont-Neuf, ett slags smal, mörk korridor, som går från rue Mazarine till rue de Seine.

Émile Zola (1840–1902)

Det är svårt att missa att det nu är den tid på året då mången student sliter sitt hår över uppgiften att författa uppsats. Även jag befinner mig mitt i denna process då jag skriver kandidatuppsats, tillika mitt examensarbete, just nu. Skall sanningen fram skriver jag egentligen på två uppsatser samtidigt men den ena tillhör den typen av projekt som tillåtits växa fram i en betydligt beskedligare takt.

Detta till trots känner jag mig idag ganska lugn. Inte heller tankarna på vad som ska hända efter denna min sista termins slut tynger. Det är skönt. Måhända kortvarigt, men ändock. Jag har också tillåtit mig lite avkopplande nöjesläsning. En lyx i det annars hektiska studentlivet. Ur bokhyllan plockade jag ner Émile Zolas lilla mästerverk från 1867  -Thérèse Raquin. Perfekt att avnjutas med en kopp kaneldoftande te. Många med mig minns säkert den klassiska bårhusscenen från gymnasiets litteraturundervisning. Som med så mycket annat har den dock tillhört en av de böcker jag inte tidigare läst i sin helhet. Dags att göra slag i saken.

Inte minst nämnda bårhusschen är ett utmärkt åsådliggörande av den naturalistiska skolan och därtill naturligtvis en fantastisk och tidlös prosa. Thérèse Raquin tillhör också de litteraturens klassiker som verkligen gör skäl för sitt epitet, ännu 141 år efter sin tillkomst. Jag läntar redan ut i klassrummet för att låta yngre generationer möta litteraturen – klassiskt som modern. Såväl historien som samtiden måste få ta plats i skolan. Återupptäckas. Ratas. Älskas.

Det inledande citatet är följdaktligen hämtat från ovan nämnda bok – Närmare bestämt den inledande meningen.

Avslut och uppstart

Vänner. Tanken är att med ett trevligare bloggverktyg göra ytterligare ett försök att få igång bloggandet igen. Den senaste tiden har och kommer att präglas av uppsatsskrivande. Därmed är också tanken att min tid som lärarstudent skall avslutas och ett nytt kapitel ta vid. Tankarna är splittrade mellan nuets vedermödor och det som komma skall. Jag har dock gott hopp om att bli betydligt mer flitig med skolrelaterade texter i detta forum när nu alla år av studier skall omsättas i praktiken.

Låt oss dock först avsluta vad som inte avslutades i den gamla bloggen – en upplösning av mitt lilla bokäventyr. Helt enligt plan kunde vi släppa boken Låt inte studierna stå i vägen – Jönköpings Studentkår 60 år lördagen den 1 november i samband med Studentkårens jubileumsgala. Spana gärna in Jnytt:s bildspel från kvällen. Själv förekommer jag på två bilder lite längre ner.

Den kanske mest underliga känslan under kvällen var att bli tillfrågad att signera de böcker som folk köpte. Otroligt roligt men samtidigt högst surrealistiskt. Jag har annars inte riktigt kunna känna den där riktigt euforiska känslan som jag kanske trodde skulle infinna sig. Självkritisk som man är fokuserar man istället på det som kunde blivit bättre och på de korrekturfel som slank igenom. Roligt är dock att söka på sig själv i stadsbibliotekets katalog. Nåväl. Nedan följer några bilder från det att boken levererades från tryckeriet och tog sig hem till min bokhylla.