En höst kommer lastad

Trots extemt låg aktivitet här på bloggen observerar jag att några få tappra besökare letar sig fram hit var och varannan dag. Roligt. Låt oss kalla de det semester eller nått. De senast nedpräntade tankarna om ”ögonblickets affär” förverkligades faktiskt en kort tid efter radernas tillkomst. Jag tog språnget ut i det okända och en ny och underbar bekantskap har gjort sitt inträde i mitt liv.

Just nu sitter jag annars och  försöker smyga igång höstterminens arbete. Skapar översiktsbilder för kurser i Svenska A och  B. Vad ska med? Hur ska jag arbeta? Det är en mödosam tankeprocess som nu drar igång och som måste följas av disciplinerat arbete fram till det att eleverna anländer den 19 augusti. Jag kommer i höst att undervisa vid såväl teoretiska som praktiska program och funderar naturligtvis en del över hur det ska påverka min planering. Eftersom min lärarerfarenhet ännu är begränsad tänker jag just nu att jag inledningsvis kör ganska lika upplägg för att själv skapa mig en bild av vilka behov och utmaningar som de olika grupperna kommer att bjuda.

För övrigt är Theodor Jensens nya singel synnerligen lovande.

Avslut och uppstart

Vänner. Tanken är att med ett trevligare bloggverktyg göra ytterligare ett försök att få igång bloggandet igen. Den senaste tiden har och kommer att präglas av uppsatsskrivande. Därmed är också tanken att min tid som lärarstudent skall avslutas och ett nytt kapitel ta vid. Tankarna är splittrade mellan nuets vedermödor och det som komma skall. Jag har dock gott hopp om att bli betydligt mer flitig med skolrelaterade texter i detta forum när nu alla år av studier skall omsättas i praktiken.

Låt oss dock först avsluta vad som inte avslutades i den gamla bloggen – en upplösning av mitt lilla bokäventyr. Helt enligt plan kunde vi släppa boken Låt inte studierna stå i vägen – Jönköpings Studentkår 60 år lördagen den 1 november i samband med Studentkårens jubileumsgala. Spana gärna in Jnytt:s bildspel från kvällen. Själv förekommer jag på två bilder lite längre ner.

Den kanske mest underliga känslan under kvällen var att bli tillfrågad att signera de böcker som folk köpte. Otroligt roligt men samtidigt högst surrealistiskt. Jag har annars inte riktigt kunna känna den där riktigt euforiska känslan som jag kanske trodde skulle infinna sig. Självkritisk som man är fokuserar man istället på det som kunde blivit bättre och på de korrekturfel som slank igenom. Roligt är dock att söka på sig själv i stadsbibliotekets katalog. Nåväl. Nedan följer några bilder från det att boken levererades från tryckeriet och tog sig hem till min bokhylla.