Gott Nytt år vänner!
Första året som ”vuxen på riktigt” närmar sig. Spännande och skrämmande. Mest spännande.
Idag sitter jag framför datorn med en kopp kaffe och lägger sista handen vid min uppsats. Ni vet det där fixet med noter, konstiga meningar och finslipande av slutsatser. Med nästan kusligt hög igenkänningsfaktor läser jag på Metabolism om hur Word envisas med att konstant hänga sig. Man försöker vara noga med att spara hela tiden men arbetsgången blir lite i stil med att man skriver två meningar och en försvinner. Två steg fram och ett steg bak.
I enlighet med samma naturlagar upphörde min CD-spelare igår på årets sista dag att fungera. Inget tal om att fungera dåligt under en tid. Nej, här dör vi knall fall. Det måste helt enkelt vara någon som har fått nys om att jag snart ökar min inkomst från studiemedel till kommunal lön.


Med fötterna djupt försjunkna i den humanistiska leran slår det eventuella behovet av statistiskt kunnande emot mig och min uppsats likt en svärm av hagelkulor. Jag har aldrig varit kompis med matematik och jag har heller inte tvingats läsa några kurser i kvantitativ metod eller statistik. Sedan en statsvetarvän uppmärksammade mig på att det statistiska material som min studie lett fram till och därefter utgår från, kanske behöver behandlas utefter någon slags statistiska överväganden har otaliga frågor uppdagats. Desto mer jag tänker på eventuella beräkningar som skulle behöva göras (men som jag inte vet hur man gör) desto mer frustrerad och stressad blir jag. Ush…